lördag 4 april 2009

Kan själv #19

Ormterapi

Jag har några få fobier, varav ormfobin är den värsta. Har tidigare haft så stora problem så att jag inte ens kunnat se en orm på TV, ännu mindre i verkligheten. Har hyperventilerat, gråtit, tvärvänt och tokrusat över våta och hala stenar osv... Alla som har nån liknande fobi vet hur det är. Det spelar ingen roll att jag vet att det inte finns några direkt farliga ormar i Sverige, eller att kopparormar egentligen är ödlor och helt ofarliga. Jag tänker inte logiskt när jag väl stöter på en slingrande liten rackare, jag reagerar på ren instikt. Lite jobbigt, speciellt med tanke på hur jag bor nu. På landet, med en massa stenmurar i trädgården och ett gigantiskt stenröse, dvs en fornborg, här bakom huset. En av de första sakerna jag frågade tidigare ägare om var just ormar. Och jodå, de finns men de märks nästan bara på våren sa de.


Sagt och gjort, jag köpte huset ändå och tänkte att detta blir bra terapi för mig. Införskaffade oxå en ormskrämma (se bild, den svampliknande saken), solcellsdriven sak som piper och vibrerar var 30:e sekund, verkar funka rätt hyfsat.







Har ett annat hemligt vapen, mina magiska gummistövlar Mamma har sagt att de skyddar mot ormbett, men jag har fått för mig att de skyddar mot rädsla oxå. Och som alla vet är tankens makt stor.

Men själva terapin består mest av vetskapen av att jag kan stöta på en orm när som helst. Dessutom har jag faktiskt gjort det några gånger. Första ormen för i år såg jag i dag, i mitt trädgårdsland, men den såg rätt död ut som tur var. Vågade mig fram med kameran, utnyttjade dock zoomen... Förra sommaren fick jag hjärtat i halsgropen när katten hade släpat in en snok och lagt på hallmattan! Tack och lov hade jag psykologiskt stöd av en kompis via telefon och så kom grannen hem alldeles lägligt och hjälpte mig lyfta ut äcklet.

Det går iaf framåt, min hemgjorda terapi verkar funka. Får inte lika mkt hjärtklappning längre och hyperventilerar oftast inte. Men jag gillar dem fortfarande inte, och jag lär nog hålla mig borta från borgen under den ormrika säsongen.

2 kommentarer:

  1. Okej, nu får jag nästan skämmas. Ormen på första bilden är ingen orm, vilket man ser om man klickar på bilden och får en större variant... Det är ju en del av ett spännband. Pinsamt ju... Som sagt vågade inte gå så nära igår...

    SvaraRadera
  2. Modigt gjort av dig. Det ska du ha en eloge för, att ta ett så stort steg. Vi har orm häromkring, men de är sällan på gräset eller jag har rättare sagt aldrig sett nån på den klippta gräsmattan. Inte i trädgårdslandet eller rabatten heller. De finns i hästhagarna vet jag, stött på några stycken där. Jag har ingen fobi, men tillhör den sorten som ej gillar ormar speciellt mycket. Ha en bra start denna veckan ... :)

    SvaraRadera